.

..förut fick jag en massa mail med rubriker som vill du ha den bästa rakhyveln, kokboken eller
vill du ut och resa- vi har listat några favoriter!
Men jag öppnade aldrig mailen och nu är tyvärr
den valmöjligheten som bortblåst.

Nu får jag istället mail med tydliga anspråk:
Vi ger dig platt mage på 2 veckor, gå ner dina 5 kg till sommarn, kom i dina favoritbyxor igen! 
Och det eviga tjatet: börja träna redan imorgon!

Så himla orättvist, hur vet dom liksom?

Nu har jag ordnat med det som jag skulle, allt med skolan och insändningsuppgiften och bokat in provet. Någon mer kurs tar jag dock inte.

Jag har hosta, feber, illamående, huvudvärk och lite funderingar på hur mycket snor det ryms i min näsa?
Det måste vara en hel del ialla fall, jag känner liksom det mitt i sjösjukan när jag går.
Tungt- rätt ord!

MEN..
jag ligger här och myser med en underbar liten kille och förstår inte hur man kan vara så förbannat go´.
Bästa uppiggarn i hela världen!

Det handlar bara om en trisslott.
Jag kan gå med på en tialott, bara minst 500.000x2 slinker in på kontot senast tisdag eftermiddag.

Det går också bra om jag slipper använda mig utav en lott!
Du kan få betala mina räkningar istället.

Man vet att det är ok att sitta inne och plugga utan
att få ångest en sånhär där.

Det regnar inte, men de tjocka molnet ovanför mig talar för sig självt.

Korvstroganoff med ris blir det till lunch först och främst..mums! 

Suck och stånk, hjälp mig någon.

Det är så underbart att bli väckt med en stor kopp kaffe och glada ansikten som säger godmorgon..
Jag hoppas han förstod att jag faktiskt uppskattade gesten och att jag blev glad när jag i morgonmössan yrade:

-Får jag fråga varför ni ringer från Gotland?

Jag drömde alltså inatt.

Det ska överröstas, det vill jag lova.
Våran son har liksom alltid varit en såndär man kallar snäll, är oftast glad och är han inte det så är han iaf väldans lättroad.
Men, han har numera en väldigt hög stämma..när han är glad.
En aning vilseledande.

Det man kan göra är att stoppa in öronproppar tills det är över.
Men han har mest bara skönsång när det är läge för´t. Det är ju inte så att han är dum, man ska passa på när flest folk hör.
Mammas kille det där..

Snart sitter jag i skolan och skriver prov, det känns inte sådär jättenervöst men det är mest för att det har gått så bra hitills.
Så vad skulle kunna gå fel nu, tänker jag.

Efter det ska jag på ett annat prov - pricktest.
Fast det är väl dumt av mig att tro att jag skulle kunna få göra ett sånt nu under allergisäsongen. Fel av mig!

Jag är enig med toarullen om att den här pollenfasonen naturen gett oss endast är för kunniga inom området.
För jag själv vet inte hur jag ska hantera det.

Vad säger ni där ute som är miljöagnostiker?
Vad finns för alternativ, går det att slakta ämnena i naturen som orsakat detta?
Det kan knappast vara meningen att människan ska gå runt och nysa och snyta sig hela tiden?

Eller ni miljömedvetna, hur undgår man att snora ner en toarulle om dagen? Gör man det som dom gjorde förr när det inte fanns något sånt, och hur gjorde man då?

Det är bara jag som är sjukt sugen på allt möjligt.
Salt- och vinägerchips, salsa, tomatsoppa, wokgryta och saaaaalt i massor.

Jag behöver få i mig mer vätska, det är både ett tecken på och som en effekt av allt det här.

Lillgrabben slänger all mat omkring sig, inte alls hungrig alltså.

Det sitter en lapp där, alldeles ovan..
Det står att jag inte får glömma bort att göra den synlig, så att jag imorgon kan läsa att jag ska ringa viktiga samtal när jag vaknar.

Jättejobbigt när jag vet att det var något viktigt som jag skulle göra och nu har jag glömt bort det.
Typiskt sånt som händer när man inte tar tag i det direkt.

För mig som pluggar på distans i löpande band finns inget
påsk-höst-sport-jul eller sommarlov som de som sitter där i skolan har.

Och det är väl inte mer än rättvist, så att man kan fira lite när man vill?

Såatte, vi drar iväg norrut och firar påsk medans alla andra firar sitt lov.

Alla som gillar kebab vet väl att det är svårt att äta det på ett tjusigt vis?
Just precis.
Iaf inte när man är ute och far mellan lekparker och inte fick med några som helst servetter.

Riven morot, pizzasallad ihoprört med ägg som rörs till äggröra.. jag var snål med kryddningen, men salt är nog ett måste för att få till den här godingen bra. Och svartpeppar!

Vaknade nu, och det kan jag säga att det var för jävla behövande.
Det svider lite att känna så, men man behöver faktiskt sova länge ibland, även om man har barn.

Så nu när jag är sådär sjukt utvilad och härligt morgonmosig så ska jag passa på att ta en lång dusch utan att försöka hålla koll på en busunge som far runt samtidigt.
Han sover nämligen middag nu.

Tajming vare här.

Han lär ju dock inte vilja vakna sen bara för att jag vill det när jag väl är klar..

Igår var vi ute nästan hela dagen, jag Annie och barnen. 
På en plats där jag alltid känner mig hemma. Där jag har cyklat, skrapat tårna i gruset, vurpat.
Rymt till Kairo på cykel utan hjälm. Rullat ner för iskanor med sopsäckar i baken..där jag en gång spenderat dagar och kvällar med gänghäng osv.

Även om jag inte saknar just hur tuff, snygg och kaxig man var med den där ciggen och lättcidern i handen, så är det fortfarande nåt alldeles speciellt med själva.. ja, allting där. Blommorna, träden och gräsmattorna vi har spelat brännboll, tältat och solat på. Kan inte säga någon väg jag inte gått på där.
 
Jag växte upp där, det säger ju allt.

Hur som..
Vi lämnade barnvagnarna hemma, så småttfolket fick strosa runt där det gick..och inte gick.
Men gick- det gjorde vi.

Gungade i parken, åkte kana, åt grus,lite gräs, ekollon och lite pinnar. Sparkade boll, matade varandra med klädnypor och kastade macaroner.

Och barnen?
Jo, dom följde mest efter..

För att sen stupa på kvällen, likt sköldpaddor vilse på stranden. Och det var dom ju inte ensamma om!

Inte ett moln så långt ögat kan nå, hörrni!
Vrålhärligt.
Tolv grader i skuggan och vinden lyckas bara rubba några enstaka grentoppar när
den väl sveper förbi. 

Med andra ord kanske man kan gå ut och lämna jackan hemma. Vårjackan- viktigt att nämna! 

Tyvärr är pollenkivet på ingång men än så länge klarar jag mig fint..
Gråbo är min fula fiende men den kommer förhoppningsvis mycket sent.

..nu går vi ut!

      Solen stänker iväg en himla massa glädje nu när den syns till lite mer.
      Vi bjuder på den här såhär på morgonkvisten..

..jag gillar att tvätta. Ialla fall när allt är klart och viks in på sin plats.

Men den känslan fick jag inte uppleva idag, och inte heller förra eller förförra gången jag tvättade.
Låter urtrist?
Det är det också.

Det är inte meningen att varma och fuktiga kläder ska hänga och torka i våran lägenhet, i sånt fall skulle det finnas möjlighet att kunna tvätta kläderna hemma också.  
Det gör det väl förvisso, för den som vill stå och gnugga inbitna tomatfläckar över badkaret hela kvällen. Varsegod..

Nej, jag ger upp.
Bäst jag bygger mig en egen tvättstuga.

Jag var tvungen att köpa denna härliga bok till lilleman. Men jag borde ha en alldeles egen också. Den här är nästan ett måste att ha i hyllan hemma. Kika in här och bläddra i boken..

Nu undrar ni kanske hur det har gått med det där pysselbordet jag skulle sköna till lite..

Jo, det är så att jag har letat efter ett passande tyg men har inte fått syn på en som kommer bli bra.
Det är lite mindre kul, jag har ju allt annat... utom tyget.

Brukar vanligtvis föra en sorts otur med sig, sägs det.
Jag själv lyckas dessvärre jämt ha den där oturen med mig varje gång det kommer till datum tretton i kalendern..

..jag vet inte om det har med synen att göra..såhär klockan 01.00 på natten?
Troligtvis!

Tur, det blev uppenbart för mig att dagarna går alldeles för fort..speciellt om det redan hunnit blivit fredag.

Hur tänkte jag när jag skulle ut med polygripen och knipsa grenar till påskriset?
Om jag hade haft någon aning om hur sega grenarna är såhär års, så hade jag givetvis tagit med något vassare än en polygrip.
Min sambo hade förstås en aning och skickade därför med mig en kniv, typiskt att det var den jag fick använda mig utav tillslut iaf.
Typiskt, typiskt killar.

Björkar ska man väl ge sig på men det är inget jag når upp till, varken på höjd eller med ögat.
Det var riktigt pinsamt eftersom björkarna låg längs med stora vägen, mitt på ljusa dagen står jag där med en polygrip i ena handen och drar i kvistar med andra handen. Sega grenar.

Vad folk sen tyckte om min superdåliga stil när jag står och förstör buskar och träd bryr jag mig inte om.
Det var ju bara praktiskt av mig.

Jag lyckades fylla barnvagnen med kvistar på alla ställen där det inte satt barn.. sen gick vi och skogen hem.

På 1 år har jag ungefär funnit tusen saker jag inte ser någon egentlig anledning med att man gör.
På ett vis förstår jag mycket väl- men ändå inte.

Om jag ramlar på tröskeln och ställer mig upp för att gå vidare så försöker jag se till så att det inte händer igen. Det är sällan jag ramlar 2-3 gånger i rad på samma ställe inom loppet av..några sekunder.

Att gömma kex har jag nog sett en anledning med, både för att jag är en slug gottegris och för att jag ibland varit snäll och glömt bort att berätta att vi ens hade några kvar.

Men när jag hittar kex i blomkrukor och tvättkorg så undrar jag lite.
Fast det är klart, dom vill väl också smaka. Han är generös iaf, min son.

Det här är helt ok för mig..inga problem alls. 
Dessa små fasoner är bara så otroligt härliga att jag bara blir lite avis för att jag själv inte tänker och handlar i samma banor.

Tänk om jag ändå hade kunnat hälla russin över hela golvet, dra ut en toarulle om dagen för att lägga det på golvet och fnissa åt pappershögen, kasta lax på väggen..och utnyttja situationer till max för att kanske få som jag vill.

Och faktiskt slippa städa efter mig.. bara i en dag, kanske 3!

Istället för att köpa nytt datorbord och ny vägghylla, så klädde jag om dom.
Simpelt.

En häftpistol med näbb och textilvaxduk var det som behövdes.
Så var en hylla i fanerad ek borta..

Det här är den sötaste killen i hela världen, min goa lillfis.

Va ere för idioter som firar nyår nu?

..Oj, är den verkligen såhär mycket redan. När jag ställer mig upp kommer mina fötter flyta ut som gelé när jag är på väg mot sovrummet, det är ett tecken på att jag setat alldeles för länge här.

Jag har suttit och stirrat mig blind på det här med färger, bakgrunder och design och jag är så less på det att jag ska starta en ny blogg.
Den bajsbruna bloggen, med gula, gröna och orangea nyanser.
Tyvärr!

Jag behöver lite mer färg bara, lite mera färg.

Ja då ska det målas, kladdas, stänkas och gärna smakas. 

För dom allra minsta är ju kladdet det skojiga, då kan man blanda filmjölk med lite (inte för mycket) karamellfärg och sätta barnet i en miljö där man kan måla på det mesta. Superskoj och superkladdigt, men enkelt att göra rent både barn och golv.

En annan variant är att blanda 5 dl vatten med 2-3 msk potatismjöl, sen ska man koka upp det under omrörning. När det sen har svalnat häller man i karamellfärg eller (för större barn) pulverfärg. Måla på tjockt papper.
Om man vill spara konsten kan man lacka den efteråt.

Här hemma har vi målat med tuschpenna idag, lyckligtvis en sådan penna som kan tvättas bort från tapeter, kläder och hud.

Det blir helt fel om jag också ska bli sjuk nu.
Jag har liksom inte tid, min kropp bara känner det.

En dusch efter morgonkaffet skulle sitta fint, sen beger vi oss ut i vårvädret.

"Mitt immunförsvar är top-notch"!

Visst är det så att jag kommer bli sjuk nu bara för att jag skröt så?
Att jag kommer att vakna imorgon bitti och vara febrig och hostig?

Nej, jag tror inte på det.

Så då får jag göra det.

God morgon förresten!

Påsken och allt där till är något alldeles speciell för mig.
Porslin i ljusa pastellfärger, påskris med fjädrar och små dekorationer, dukar med kycklingar på rad, ägg i alla dess smaker och former. Och sill (senapssill, ägg och mustigt bröd är det viktigaste på påsken, annars får det vara). Det är dom enda kraven jag ställer på påsken, och det är ju knappt några alls.

Eller- jag vill ju förstås också att solen ska värma i ansiktet så att jag kan få lite fräknar när jag äntligen ska sopa gatan fri från grus med min välanvända kvast..

Jag tänkte rita en liten bacill här, för det är ungefär så jag känner mig.
Men det är synd att förstöra stämningen, det är ju inte jag som är sjuk. Mitt immunförsvar är top-notch och lillkillen verkar inte bry sig om det här med baciller heller. Det är min sambo som får stå för sjukheten här hemma just nu, och det är väl inte så kul för honom kanske.. så jag ska krya på honom!

Nu blir det:

Onsdagsmyyyyyys.

Vi gick, och oj vad vi gick.. men åt fel håll. Då får man givetvis gå tillbaks hela vägen när man upptäcker det. För att sen fortsätta lika långt åt det andra hållet, och cirkulera där man en gång startade när man glatt klev av bussen.
Nåja, vi kom fram tillslut.

Jag hade kunnat ta en annan buss, det sa sig självt när jag sen klev ut från Jysk och ser just den bussen. Den bussen som tur i oturen hade kunnat plockat upp oss och lämnat av oss precis på plats.

Naturligtvis hade jag kommit rätt om Sl.se hade förstått min rese-planering.

Att jag åt tsatziki idag är ingen hemlighet, troligtvis är du för långt bort för att känna det.
Men va inte ledsen för den sakens skull, det är knappt så jag själv står ut. En vanlig vitlöksdoft liksom.

Om några år kanske, då kan man även sända dofter via nätet!

Jag ropar hej till våren nu. Ja, jag vågar nog göra det.

För vi kan väl enas om att det nästan alltid är grått, blött och ruggigt såhär dagarna innan våren är här på riktigt, verkligen på riktigt. Då när det absolut inte får komma en snöflinga till innan året har bytt årstid minst 2 gånger till.
(räknar.. vår, sommar, höst..vinter) Japp, minst 2!

Märkligt det där, att sånt här inte sker på stört..

Jag får frågan hur jag kunde gå ner så snabbt i vikt, tro det eller ej men jag gick upp runt 20 kg med min lilla benstomme. Det var inga breda elefantben jag bar på, utan det var mer en härlig balansgång på tyngd fram och bak. Man vill ju inte tippa framlänges.

Hur jag gjorde?

Jag åt, och åj vad jag åt. I grund och botten har jag alltid gjort det, bortsett från perioder med alla möjliga olika bantningskurer såsom Atkins, frukt-dieten flygvärdinne-dieten, inget-fett-alls-dieten, snål-protein and so on.
Och det funkar ju, om man verkligen satsar på det.

Men hallå, man vill ju inte gå hungrig hur länge som helst och det där va ju sådana där dieter som jag förr eller senare va tvungen att gå ur i total näringsbrist (då blir man bl.a blek och elak) men endast 4 kg lättare.

En gång vägde jag 43 kg, och en gång visade vågen 77 kg. Nångång orkade jag inte titta, och nästa gång brydde jag mig inte. Och det är väl nu jag lever i det sistnämna, äter vad jag vill och mår bra och den där vågen visar inte en siffra för mycket eller för lite.

Jojobantning är min värsta fiende, det krävdes en jäkla massa jobb för att sluta bry mig om den där förbannade kosten jag måste lägga om för att undvika att gå upp 3 kg bara för att man plötsligt ätit kött till middag 2 dagar i rad.
And theeeen:
 
Sen passade jag på att äta en massa utan att tänka, gick upp 20 kg när jag plötsligt blev en rund och go gravid kvinna. Och det var det bästa jag har gjort..att bli gravid alltså.
Men även att hamna i en sits där det inte fanns på kartan att sluta äta något pga vikten.

Och då rasar man väl automatiskt ner i vikt sen när man inte orkar äta lika mycket som man orkat för att gå upp dom där 22 kilona på 9 månader (och någongång måste man även sluta vara gravid).

Dom där kilona försvann fort, nästan jättefort. 8 månader, sen vägde jag mindre än innan jag blev gravid.

Utan vidare ansträgning och med en god aptit på mat. Lika god mat som under dom där 9 månaderna, och nästan lika mycket mat (jag ska inte driva över...men nästan).

Och då gjorde jag kroppen en tjänst, den behövde liksom inte längre snålspara på nödvändigheter som den trodde att den skulle bli utan en lång tid igen... och nu har den liksom vant sig vid att få allt den behöver och kan jobba som den ska, för så fungerar det.

Äter du sallad i en vecka kommer du förmodligen gå ner en del kilon (dock i vätska..till en början), men när du sen äter exempelvis fett eller protein, så kommer kroppen snappa upp allt det där som den inte fått på länge. Och inte släppa iväg det i första taget.. och det håller ju inte i längden.

Mina vänner, ät. Träna gärna, men framförallt: ät!

En binnikemask är ett annat snabbt och ohälsosamt hjälpmedel (som jag ju trodde att jag hade till en början i samband med att byxorna blev stora igen) men det är inget jag vill tipsa om, förr eller senare måste den plockas ut. Jag har för mig att dom är ganska äckliga, men bor just 
inuti kroppen så man ser dom inte heller. 

..Dom finns hos nöt och svin.

Jag vet att några av våra grannar är lite skojsiga, men jag vet inte hur dom som åtminstone ser bittra ut kommer ta det här. Eftersom vi är relativt nyinflyttade så måste vi ju gå lite försiktigt fram trots att jag inte vill det egentligen.

Å andra sidan brukar man väl kanske bara läsa första raderna på morgonen, ge iväg en suck och mumla "typiskt".. men Hey, då får man skylla sig själv.