.

Blir förbannat upprörd över lata föräldrar som inte vet bättre än att muta sina småbarn med snacks och servera dom skräpmat var och varannan dag. Fasen, vad jag tycker synd om barnen.

Jag tycker inte att det är ok att barn som inte ens fyllt 2..eller ens 3 år får sitta och äta chips som om det vore det bästa mellanålet på hela dagen. Man borde inte ens lära barnen att det heter chips, godis eller vad det nu kan tänkas vara. Inte ens på lördagar. Om man äter det då.

Min son får gärna äta kakor, något chips, glass och eventuellt något godis ibland.
Apsolut, så sträng är jag inte.
Han älskar glass och kan tjata om det flera gånger om dagen.

And there we go, om han också visste vad pizza, godis, mc donalds, chips eller ostbågar exakt var så hade han säkert också föredragit det och tjatat om det istället för de nyttiga alternativen han faktiskt gillar.

Så jag undrar alltså:
hur tänker ni som gör så här mot barn?

Man är väl inte snäll som skämmer bort sina barn med sluskmat när dom gnäller och tjatar, man är lat!

Nä, men nu går vi och bombar våra småbarn, som knappt kan prata med, lite chips och annat saltig. Det är ju så himla bra för deras njurar, det var ju faktiskt några månader sedan dom sade att man kunde införa salt i kosten..då var ju njurarna liksom "klara". Så det måste ju vara helt ok.
Att dom sen inte orkar min hemmalagade korvstroganoff får jag gnälla över sen. Det hör ju apselut inte hit.

När jag och min älskade mor satt på tåget mot Örebro igår så skämtade vi om olika dialekter
och försökte härma dom mest fula, men vi kom inte fram till vart gränsen egentligen går där dialekter bryts eller vart dom är som värst. Det finns ju tyvärr ingen rolig gräns, den dalas ju bara av och går in i andra svängar och formas. Men hur kan det vara sån skillnad på bara någon timmes avstånd?

Några tjejer från Köping bjöd iofs på lite roliga ord på..men den dialekten kan man ju redan.

Väl framme i Örebro hade vi fullt upp med annat än att lyssna på dialekter,
som att hugga in på en varsin smarrig kabanoss till exempel.
Den satt fint. Vart har restaurangvagnarna tagit vägen på tågen, man blir ju dödshungrig?!

Min allra käraste syster ♥
Henne fick jag äntligen träffa och kramas med. Vi fikade, skrattade så vi kiknade, plockade äpplen och pratade oss hesa. Det är tur att mamma som är den lugna i vår familj följde med, annars hade vi skämt ut oss rejält!  

Det var en mycket efterlängtad dag.

Men hur jobbigt är det inte att behöva åka hiss upp och ner med flera påsar tvätt,
vänta på maskinen som visar: 2 min men egentligen och ärligt menar 7 .. upp igen, och ner igen med flera kassar och så får man hålla på tills tvättiden är slut?
Japp, slut- för det finns fler som vill tvätta nämligen.

Och så ser lägenheten ut som en enda stor klädkammare efteråt, 
eftersom tumlaren är på lunch varje gång jag ska tvätta.

Jisses, imorse  var vi så trötta att klockan pekade åtta innan vi gäspade oss upp till frukostbordet.
Min tidsuppfattning är en aning före lugnet i mig på morgonen.
Trots att jag trott att vi är sena, så är vi alltid lite tidiga.
Oavsett om vi vaknat sex eller åtta.

Vi hinner ju liksom ändå, och det är ju bra!
Så hädanefter kan vi gå upp efter klockan sju, eller hur min älskade son?

Vi säger så!
 

Måndagar känns inte längre som vilken dag i veckan som helst.
Mannen jobbar, lillfisen är på förskolan.. och här sitter jag och saknar.

Ska äta lunch nu och det får jag göra ensam, känner mig oengagerad så det får bli enkel pytt i panna.
Inte för att det egentligen är något fel med att äta lunch ensam utan
mer för att jag är så himla van vid att få göra det med mysigt sällskap.

Och så är det bara jättetrist att laga till den, ensam-lunchen!

Direkt när vi kom in på förskolegården i morse klockan nio så satte sig lilleman ned i sandlådan och lekte med dom andra barnen, kollade på mig och log.
Så jag sprang in och lämnade hans saker och sen sa vi hej då.

Hoppas han sover middag idag, telefonen ligger brevid mig och jag hoppas att den inte ringer.
Hoppas hoppas.
Hela inskolningen har gått kanon hela veckan, så han kanske börjar som vanligt på måndag.. men vi får höra vad dom säger sen när jag hämtar honom om..två timmar. Stora pojken.

Det här är en jättemärklig känsla jag har. 

Inskolningen rullar på och det går jättebra, imorgon är det dags att pröva på vilan efter lunch. Ska bli intressant å se hur det går.
Att man blir trött utav alla intryck och lek på förskolan är en sak som är säker, lillfisen somnade på stört när vi kom hem. Han brukar somna vid 12.30-13.00..men han stupade redan vid kvart över elva efter lunch. Så det kommer säkert att gå superbra.


Någon annan som stupar snart- det är jag..

Baconsås ala farfar med potatismos till middag.
Billys panpizza som mellanmål.
Glassätning.
Chokladpuddings mumsande.
Ostsmörgåsar för att mätta på riktigt.
Och allt det här på bara kvällskvisten.

Såatteh..jag har brakat ned i soffan. Med Word feud i största hugg.
Spela gärna med mig- Vaniljkrans

/Tänk vad mat kan göra mot energin

Helt säker på att det spökar här, det försvinner pryl efter pryl och det händer minst sagt underliga saker.
Saker som plötsligt försvinner, ja ni vet sådant som man oftast vet vart man har det.
Typ som sladden till kameran vid datorbordet, favoritlinnet på galgen i garderoben eller hårborsten som alltid brukar ligga i översta lådan i hallen.
-Borta!

Låt oss inte skylla på min son, linnet är alldeles för stort för honom och han når inte upp till datorbordet.

I våran soffa ligger just nu en stor hög, eller snarare högar med småttingkläder. Färdigmärkta och redo att busas runt med på förskolan..för att förhoppningsvis hitta hem igen.

På golvet ligger sönderklippta fotografier redo att klistras fast och lamineras. Familjecollaget är färdigt.
Ja, allt är liksom redo och klart..

Pappren som "min tycka om lista med viktig info" är ifyllda och vi ler åt hur underbart go våran
son verkligen är♥.

Styrka: Matglad, pigg och gladaste busungen i stan
Svaghet: Sitta still

Honom kan ingen klandra.. 

Vi hänger vid fönsterbrädan och spejar på regnet, blixten och lyssnar på åskan.

Det här vädret klagar vi inte på, det är filmväder.. eller ja, tills tv´n svartnar ialla fall.

Att lämna barnvagnen hemma och gå ut och göra saker utan den är så himla skönt och.. fritt på nåt vis.
Man tar bara på sig skorna och går ut liksom. Inga bökigheter.

Imorse blev det en promenad ner till affären och hem, in i någon buske och känna på barr, ta några extra varv runt skojsiga bilar, stampa på brunnar och stå helt stilla ett par minuter. En kort men ganska lång promenad, vanligtvis tar det fem minuter ner till affären med barnvagnen men det är så himla skönt att gå i min sons takt och bara hänga med. No stress.

Efter ytterligare en sväng ner till affären mötte vi en annan bil..glassbilen.
Ojsan, glassbilen..bilen med massa glass.
Min son älskar glass jag älskar glass..min sambo älskar glass.

Så skjut mig när jag har en enda räddning i tankarna.
-Inga kontanter..
-Men vi tar kort..

/Kom gärna rensa våran frys med oss                                         

..jag har lust att hålla mig inomhus hela dagarna med ett täcke framför televisionen med en tekopp nära till hands bara för att jag är snorig, vilsen, febrig och varken känner doft eller smak.  

Och vi hänger ju absolut och verkligen inte hellre i lekparken för den delen heller.
För där kan vi ju smitta ner hela grannskapet, bli stungna utav solen och kanske tillomed få lite mer färg. 
Det vore ju katastrof.

Och sen är det ju bara så himla jobbigt att behöva hålla i sig hårt i barnvagnen inne på Coop om man exempelvis måste köpa med sig någon läcker sås till ytterfilén vi nyss käkade till middag. Ifall att jag kanske skulle känna mig vimsig och vara rädd att stupa ner på golvet mitt i matvimlet menar jag.

Ånej, jag är inte den som är den.

Minigolfen gick inte bra för min del, fast jag slog 22 slag bättre andra omgången. Som om det skulle göra skillnad. Min golfspelare till sambo vann naturligtvis. Det är vrålorättvist att behöva tävla mot honom,
det finns inga fördelar med att vara lite sämre alls. Även om jag vill tro det. 
Christoffer var med så det var åtminstone lite skoj att jag vann över honom och fick lov att komma tvåa en gång.

Sen låg vi mest på stranden och brännde loss några bleka partier, badade i ett 22gradigt vatten och slappade i flera timmar. Skönt var det!

Åh vilken galen morgon, den vaknar jag till med ont i halsen och är sisådär vråltrött.
Men solen skiner, inget moln där uppe och minigolfbanan lockar, med stranden intill.. så det blir sol och bad-mys idag.



/Hon som vinner på minigolf

Så jag ligger i sängen och sysslar med studier och älsklingsgrabbarna är ute och leker.
Det är ett himla tjusigt väder hörrni, alldeles lagom härlig för en liten promenix.

Och på den promenixen fick vi bl.a med oss galltvål hem, det är på tiden att jag skaffade en sån.
Har prövat både Vanish och Ta bort men en del fläckar retar gallfeber på mig- så därför hoppas jag innerligt att galltvålen gör susen. På en gång, och inte efter 4 tvättar.

Nu börjar jag bli hungrig..typiskt!