Sveriges mästerkock

Det är ju jag, naturligtvis.
Men det finns fler:

Tänk om jag vore så söt som vankelmodige Adam i programmet om mästerkockarna när jag lagat mat, fast det är jag ju egentligen och speciellt söt vad gäller att förvarna om att det gått snett någonstans.
Således osäkerhet vid servering, men man behöver väl ändå inte prata exakt det man tänker och vela fram och tillbaks som han, Adam gör.

Alla som kan laga mat vet väl att det ska vara gott att äta också.. men man kan ju inte prata om hur man borde ha gjort, för att nästan få juryn/dom som äter att ändra uppfattning om maten och plötsligt börja hoppas på att dom ska tycka man är bäst på att laga mat (iaf i teorin). Det är inte bara Adam utan fler av dom. Men någon trygghet så långt in i tävlingen borde man väl ha fått?

Ungefär så tycker jag att det ser ut i det programmet, mest ursäkter och skumt beteende med överdrivna leenden förvissade om att få åka hem, men hoppas nånstans där att deras märkliga svaghet ska få dom att stanna kvar..för någonstans finns det ju säkert en omtanke. Men icke!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0