Man blir för bekväm..

Tidigare har jag inte brytt mig så mycket om det funnits hiss eller ej, tills jag fick barn och då blir man ju även med barnvagn, den bör varken stå i dammig källare eller vara en "fara" i trappen. Så då har jag släpat in den, uppför bara 1 trappa. Och det var ju inte så jättejobbigt.
Att tvätta i tvättstugan var inte heller några problem. 

Men sen flyttade vi, och blev även med hiss. Gud så skönt det blev
med något så underskattat som en fjuttig gammal bur som bara åker upp och ner.
Alla borde ha en fungerande hiss.

Så nu känner jag mig handikappad på något vis, jag vill helst kunna ta mig ut flera gånger om dagen... Hur svårt ska det vara att laga en hiss?
För vi har inte bara 1 trappa längre.

Stackars tanterna och farbröderna som har rullatorer här i huset, hur fasen gör dom? Eller familjerna på 5e och 6e våningen?
Då har vi det enkelt i jämförelse, vi som bara bor på husets 3e våning. Men ändå. 
Trappa som trappa, kan vara jobbigt ändå.

Att man lätt blir bekväm med det lilla extra kan vi enas om, men jag ogillar det skarpt ibland. För man vet aldrig när det kan komma att ändras..och förstöra harmonin lite grann.

Det var ett jävla tjat om den här hissen. Må den lagas!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0