Lev, lev och lev

I en ständig process där utveckling pågår, blomma som människa. Där frö övergår till visset, där befruktning växer till pensionär. Där nånstans är vi nu, bortglömda av tiden och dess rum för att kunna influera med både förgången tid och tiden som råder när den fortgår.
Utan att kunna påverka dess snabba utsprång.

Det är fantastiskt att vi är så handfallna, men ändå så benägna att göra motstånd.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0