.

Här hemma brukar vi vara uppe och, åtminstone sitta vid frukost bordet, runt klockan åtta-nio.

Fast idag vaknade vi halv elva och det var ingen liten skrutt som hade väckt oss på morgonen?!
Jag for upp som en skrämd fluga, det kunde inte vara sant.
Han somnade ju innan åtta igår och kan väl inte sova enda till elva nu?
Mår han bra? Ja, han låg där i sin säng och snarkade för fullt och var så långt ifrån pigg man kan komma.

När klockan närmade sig tolv så väckte jag honom, med sitt busiga leende sträckte han upp armarna och ville kramas..sen var det röj som aldrig förr.

Ibland behöver man sova läääänge!