.

Snedtittar på Extrema samlare, och jag tycker så synd om dom.
Separationsångest grande.

Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur jag själv skulle känna mig om jag blev så rensad. Det är ju inte så att dom gillar att samla på sig skit..

Det måste vara hemskt.

Jag har själv sparat på mig några småsaker som jag anser är helt onödigt att spara på, men jag kastar dom inte därför att dom betyder något.
Men födelsedagskort och sånt kan man ju iaf ha kvar någon månad... och sen kasta. Det blir ju så himla många annars.
Liksom godispapper från godis vi åt i början när vi träffades.

Men tänk då att en hel bakgård och/eller ett fyllt hus av prylar där varje sak (oavsett hel eller trasig) har en sån stor historia att det blir jobbigt att ens städa undan det.

Men så är det väl, även en ful sten har sin fina historia.
Allt har sin betydelse och alla har sina värderingar..

Men trasiga saker, det kastar man.