Man bara äter, helt enkelt. Eller skaffar sig en binnikemask!

Jag får frågan hur jag kunde gå ner så snabbt i vikt, tro det eller ej men jag gick upp runt 20 kg med min lilla benstomme. Det var inga breda elefantben jag bar på, utan det var mer en härlig balansgång på tyngd fram och bak. Man vill ju inte tippa framlänges.

Hur jag gjorde?

Jag åt, och åj vad jag åt. I grund och botten har jag alltid gjort det, bortsett från perioder med alla möjliga olika bantningskurer såsom Atkins, frukt-dieten flygvärdinne-dieten, inget-fett-alls-dieten, snål-protein and so on.
Och det funkar ju, om man verkligen satsar på det.

Men hallå, man vill ju inte gå hungrig hur länge som helst och det där va ju sådana där dieter som jag förr eller senare va tvungen att gå ur i total näringsbrist (då blir man bl.a blek och elak) men endast 4 kg lättare.

En gång vägde jag 43 kg, och en gång visade vågen 77 kg. Nångång orkade jag inte titta, och nästa gång brydde jag mig inte. Och det är väl nu jag lever i det sistnämna, äter vad jag vill och mår bra och den där vågen visar inte en siffra för mycket eller för lite.

Jojobantning är min värsta fiende, det krävdes en jäkla massa jobb för att sluta bry mig om den där förbannade kosten jag måste lägga om för att undvika att gå upp 3 kg bara för att man plötsligt ätit kött till middag 2 dagar i rad.
And theeeen:
 
Sen passade jag på att äta en massa utan att tänka, gick upp 20 kg när jag plötsligt blev en rund och go gravid kvinna. Och det var det bästa jag har gjort..att bli gravid alltså.
Men även att hamna i en sits där det inte fanns på kartan att sluta äta något pga vikten.

Och då rasar man väl automatiskt ner i vikt sen när man inte orkar äta lika mycket som man orkat för att gå upp dom där 22 kilona på 9 månader (och någongång måste man även sluta vara gravid).

Dom där kilona försvann fort, nästan jättefort. 8 månader, sen vägde jag mindre än innan jag blev gravid.

Utan vidare ansträgning och med en god aptit på mat. Lika god mat som under dom där 9 månaderna, och nästan lika mycket mat (jag ska inte driva över...men nästan).

Och då gjorde jag kroppen en tjänst, den behövde liksom inte längre snålspara på nödvändigheter som den trodde att den skulle bli utan en lång tid igen... och nu har den liksom vant sig vid att få allt den behöver och kan jobba som den ska, för så fungerar det.

Äter du sallad i en vecka kommer du förmodligen gå ner en del kilon (dock i vätska..till en början), men när du sen äter exempelvis fett eller protein, så kommer kroppen snappa upp allt det där som den inte fått på länge. Och inte släppa iväg det i första taget.. och det håller ju inte i längden.

Mina vänner, ät. Träna gärna, men framförallt: ät!

En binnikemask är ett annat snabbt och ohälsosamt hjälpmedel (som jag ju trodde att jag hade till en början i samband med att byxorna blev stora igen) men det är inget jag vill tipsa om, förr eller senare måste den plockas ut. Jag har för mig att dom är ganska äckliga, men bor just 
inuti kroppen så man ser dom inte heller. 

..Dom finns hos nöt och svin.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0