Inte så lagom kaxig

Farbror Martin sa att det kan vara så, att den ena föräldern oftast blir sjukt ensam.
Och tur är väl det.

Därför är det nu min tur att stiga upp i grader...eftersom sambon börjar bli frisk.
Passar väl bra?

Det är ju snällt att det funkar så.
Tidigare, innan vi hade barn, så blev jag och Mr. J alltid sjuka samtidigt.
Men nu balanserar alltså bakterierna mellan oss..

Och det är ju shysst.

Den dagen vi blir kräksjuka allihopa samtidigt här hemma, då tänker jag sluta tro på Martin.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0