Högljudda tal
Det ska överröstas, det vill jag lova.
Våran son har liksom alltid varit en såndär man kallar snäll, är oftast glad och är han inte det så är han iaf väldans lättroad.
Men, han har numera en väldigt hög stämma..när han är glad.
En aning vilseledande.
Det man kan göra är att stoppa in öronproppar tills det är över.
Men han har mest bara skönsång när det är läge för´t. Det är ju inte så att han är dum, man ska passa på när flest folk hör.
Mammas kille det där..
Visst är det väl härligt när sonen tar tag i skönsång och överöstar det mesta.
Tror personligen inte att det finns snälla eller dumma barn/ utan alla barn är snälla och goa vare sig de gråter eller skrattar /gråtande kinkande barn har kanske en mer oförstående omgivning eller helt sonikt magknip/ personlig osikt.
Sen är det klart man totalcharmas av denna glada lilla solskens kille som inte förstår att man kan få kinka och gråta utan mest drar fram smilbanden . Dessutom verkar han ju kunna ha en framtid som trummis
kram
Nej precis.
Är helt med på den fronten, tänk om man hade sagt att ett barn var dumt för att den inte var glad och var ledsen och hade ont eller nåt liknande haha. Nej, tokigt ju!
Han e vårt lilla busfrö.. glada unge. Går i farfars fotspår vad gäller instrument iaf. Gitarrlektioner hos farfar och trumlektioner med Susanne. Deal!
Kram
